Döstädning – recension

Jag vet precis som författaren vad det innebär att ta hand om någons hem när det dött, jag har sluppit att göra det själv men jag har haft gamla släktingars hela hem inkörda där jag bodde som barn för att gås igenom och sorteras ur. Jag kan tillägga att den som skulle sortera och slänga inte riktigt hade förmågan att göra det med sina egna saker och hordade en hel del själv… Resultat – katastrof! Alltså är tanken på att städa ur själv, med jämna mellanrum eller när du känner att det är dags en väldigt bra tanke i mina öron!

Jag läste boken (som jag lånat på biblioteket) en söndag mellan frukost och lunch, så det är inte svårläst. Många roliga små berättelser är invävda i meddelandet om att du ska bespara dina barn och andra anhöriga att städa efter din död. För att inte vara till besvär? Nej, för att ha kontroll över dina skatter!

Jag kan känna igen mig i Margareta, hon resonerar som jag och är rationell. Många av tankarna känner jag igen från KonMari metoden och från andra organisationsböcker och metoder men idén att göra det inför sin egen död är en ny vinkling. Även om döden är statistiskt långt borta kan man behöva döstäda, så det är inte bara en bok för pensionärer om du trodde det!

Boken är inte så strukturerade som många andra böcker i samma genre, mer som flera kåserier om döden och ägodelar än som en ”how to” bok, så komplettera gärna med en metodbok om du behöver. Margaretas kategorier och gång känns ganska KonMari så Spark Joy kan vara en metodbok att tittat på eller i alla fall googla för att få en arbetsgång.

Boken är väl värd att läsa, och om du är äldre så kan det ge ett perspektiv från någon som är mellan åttio och hundra vilket många andra rensningsböcker inte gör. Tiden till exempel, behovet av att inte stressa och tankarna när ens partner inte finns kvar att dela jobbet och minnena med.

Läs den och få inte bara en tanke om dina saker utan möt Margareta också, hon har levt ett intressant liv och har en stor visdom och humor som lyser igenom i texten.